Marie Enback som har sidan ADHD awerness Sverige:
Vi i ”ADHD Europe ” begär mer uppmärksamhet åt situation som otaliga kvinnor och flickor med odiagnostiserad ADHD befinner sig i, inom Europa och i resten av världen.
– Oräkneliga på grund av att det är skillnad på hur ADHD visar sig hos kvinnor och flickor. Bristen på förståelse för dessa skillnader gör att kvinnor och flickor förblir odiagnostiserade, eller blir feldiagnostiserade.
Konsekvenserna av det är att flickor och ungdomar blir vuxna kvinnor med ytterligare svårigheter, varav många nämns i det här uppropet.
”ADHD Europe” hoppas att Europa och världen lyssnar och riktar ljuset på dessa flickor och kvinnor, som genom upptäckt och rätt stöd, kan leva och verka till sin fulla potential.
Dokumentet beskriver erfarenheter gjorda av kvinnor med ADHD, och yrkesverksamma, såväl som vetenskapliga bevis. Vi ger också rekommendationer och förslag på förändringar som omgående behöver göras för att komma till rätta med problemen.
En växande del av forskningen, samt klinisk erfarenhet och insikter, visar att det är mer komplicerat att bedöma och diagnostisera ADHD hos flickor och kvinnor, än hos pojkar och män. Delvis kan det bero på att symptomen visar sig senare och att ADHD yttrar sig på ett annorlunda sätt hos kvinnor. Den ouppmärksamma typen av ADHD har setts vara vanligare hos flickor och kvinnor än hos pojkar och män. Symptomen för den ouppmärksamma typen av ADHD är också fortfarande till stor del missförstådda av läkarkåren. För personer med denna typ är det mindre troligt att få diagnosen ADHD då deras symptom ofta förväxlas med humörsvängningar, ångest, eller andra relaterade tillstånd. Flickor och kvinnor med ADHD internaliserar mer sina problematik, är mer subtila, brister mer i uppmärksamhet, är mindre utagerande (t.ex visar mindre aggression, och utmanande beteende)
Flickor kan vara mindre impulsiva eller hyperaktiva i klassrummet. De tenderar att internalisera sina tankar och beteenden som i sin tur leder till koncentrations svårigheter och inre oro.
Ibland kan vi lägga märke till det hos barnet som hela tiden tvinnar håret, klottrar, försvinner i egna tankar, barnet som dagdrömmer och inte uppfattar omgivningens signaler. Ouppmärksamheten och internaliseringen är svårt för den drabbade men kan också missförstås av andra, t.ex lärare.
”Det är som att ständigt jaga sin svans, att försöka kontrollera kaos hela tiden. Kaos i varje del av livet internt och externt. Det kan kännas irriterande (och stressande) – man tar på sig för mycket och får inget av det gjort, eller aldrig helt gjort ”. (Karla, 43 år)
Dessa kvinnor och flickor faller mellan stolarna och de för en ensam kamp, ofta i tystnad. Det finns också ett samband med emotionell dysreglering – svårigheter att reglera känslo, och psykiska problem. Detta kan ha en biologisk grund, eftersom forskning också har visat att förändringar av östrogennivåer i hjärnan kraftigt kan påverka flickors ADHD symtom, under puberteten och senare vilket gör dem mer mottagliga för svåra premenstruella humörsvängningar, depression och/eller ångest.
Flickor med ADHD kan sakna nödvändiga coping strategier under ungdomsåren. De strategier de använde under barndomen kanske inte längre fungera för dem. Som ett resultat, riskerar de att fungera sämre på fler områden, som i skolan och i familjen, jämfört med flickor utan ADHD.
Att upprätthålla vänskap försvåras i tonåren av glömska, att man uteblir från träffar med vänner, inte verkar visa intresse för vad vänner har att säga, att man verkar självupptagen.
” Det är frustrerande att inte vara helt med när någon prater med en. Att inte hänga med när ens tankar vandrar i väg, förutom när det gäller något jag är starkt engagerad i. ”
(Karla, 43 år)
Om en flicka med ADHD lämnas odiagnostiserad och därmed obehandlad, in i tonåren och vuxenlivet, kommer hon oundvikligen att stöta på en rad anpassningssvårigheter som kan leda till andra störningar, såsom ätstörning (bulimi, anorexi), eller personlighetsstörning. Andra beteenden som också är typiska för dessa tjejer är tidig sexuell aktivitet, orsakat av en inre önskan om att må bra, ett missriktad försök av att vilja vara omtyckt och populär – en form av kompensation för kroniskt låg självkänsla.
Detta ibland impulsiva beteende, leder till oskyddat sex, en högre andel av tonårsgraviditeter, sexuellt överförbara sjukdomar, och att tidigt börja röka.
Som vuxna är dessa flickor oftare frånskilda, oftare ensamstående föräldrar, har lägre utbildning, har arbeten som inte motsvarar förmågan, är utan sysselsättning eller arbetslösa… De lider av sömnsvårigheter och ständig stress som bottnar i känslan av oförmåga att leva upp till de krav som samhälle och omgivning ställer på dem.
Medellivslängden är lägre i den här gruppen än hos de som får behandling, då bl.a risken för olyckor är högre.
Flickor med odiagnostiserad eller obehandlad ADHD är också mer ofta benägna till att utföra självmordsförsök än sina neurotypiska jämnåriga.
”Jag upplevde humörsvängningar så dramatisk att minsta kritik fick mig att gå från att känna mig glad till att ha självmordstankar. Efter ett misslyckad företagsprojekt, hamnade jag inom vården. Jag trodde världen och min familj skulle bli bättre utan mig. (Michelle Beckett 44 år)
För dem som är unga mödrar intensifieras kampen :
”Man undviker kvinnogrupper, särskilt mamma grupper, grupperna du egentligen behöver mest, men känslan av att se sig själv i jämförelse med en välorganiserad mor eller kvinna som når framgång , är extremt deprimerande, undvikandet blir ett enormt problem ”. (Karla, 43 år)
Tydligt är att odiagnostiserade kvinnor med ADHD som inte får stöd, ensamma bär en tung börda och för samhället i stort kan vikten av tidig upptäckt och tidig behandling inte understrykas starkt nog.
För att uppnå målen måste symtom på ADHD hos kvinnor och flickor, förstås bättre av föräldrar, lärare, vårdpersonal och samhället. En utredning för ADHD av flickor och kvinnor bör ta hänsyn till hur symptomen tidigare yttrat sig och hur de visar sig i nuläget, specifikt hos flickor och kvinnor. Framför allt bör tillfredsställande akademiska resultat inte utesluta en diagnos, då ADHD också förekommer bland högpresterande.
Rekommendationer / ”Calls to action ”
Eftersom bedömning av ADHD är svårare för flickor och kvinnor med ADHD, finns det behov av:
– mer forskning med fokus på hur ADHD ser ut hos flickor och kvinnor ( kliniskt)
– särskilda specifika checklistor för att upptäcka och diagnostisera flickor och kvinnor med ADHD
– att få till stånd ett screeningsystem som bedömer ADHD hos flickor och kvinnor med ätstörningar, ångest, depression, sömnproblem, personlighetsstörningar, alkohol och drogmissbruk
Mer utbildning för föräldrar, lärare, skola personal, barnläkare, barn/ungdom/vuxen psykiatriker och psykologer angående:
(a) indikatorerna för ADHD hos flickor och kvinnor.
(b) den samsjuklighet som ofta åtföljer ADHD hos flickor och kvinnor.
(c) rollen av emotionalitet i denna typ av ADHD
(d) hur östrogen påverkar humörsvängningar hos flickor med ADHD när de når puberteten
(e) förekomsten av ätstörningar hos flickor med ADHD symptom.
f) förekomsten av ångest och depression hos flickor och kvinnor med ADHD
Andrea Bilbow OBE,
President ADHD-Europe AISBL,
The ADHD Awareness Action Committee Members:
– Isabel Rubio, President Fundacio ADANA, Barcelona/Spain
– Dr. Ed. Joanne Norris, Education Chair: ADHD, ASC & LD Belgium
– Suzette Everling, Vice-Presidennt, Treffpunkt ADHS, Luxembourg
– Ute Kögler, Juvemus
– Rose Kavanagh, Coordinator INCADDS, Galway/Ireland
– Marie Enback, ADHD Mind and Mission AB, Sweden
Contributions from
Dr. Kate Carr-Fanning, Vice-President and a member of ADHD Europe’s Professional Advisory Board
Dr Sandra Koojj, a member of ADHD Europe’s Professional Advisory Board
Karla, diagnosed as an adult with ADHD
Michelle Beckett, diagnosed at age 36 with ADHD
Svensk översättning och textbearbetning :
Marie Enback, ADHD Awareness Sweden
member of ADHD Europe and the ADHD Awareness Action committee
Se hela inlägget här: http://adhdawareness.se/2017/10/1425/