Vad är en språkstörning?

Vid språkstörning är personens språkförmåga påtagligt nedsatt. Språkstörningen kan kvarstå under skolåren och ända upp i vuxen ålder. Det är en funktionsnedsättning som ser olika ut för olika individer.

Personer med språkstörning kan trots en bra hörsel behöva stöd att förstå och tolka språklig information. Både språkproduktion och språkförståelse kan vara påverkad. Språkstörning kan anges i olika grader från lätt till mycket grav. En grav språkstörning innebär omfattande svårigheter att förstå och/eller göra sig förstådd.

Kärnsymptom

Vanliga konsekvenser vid språkstörning är att ha:

  • En långsam språkutveckling
  • Svårigheter att lära sig nya ord
  • Svårt att göra sig förstådd, även för närstående
  • Begränsad språkanvändning
  • Nedsatt språkförståelse

Språkstörning kan förekomma med andra funktionsnedsättningar, men definieras av att det är personens mest framträdande funktionsnedsättning. Vid flerspråkighet uppträder en språkstörning i båda språken.

En språkstörning kan påverka olika områden

Förmåga att motta och hantera språkljud samt uttal, fonologi

Gäller språkljud och hur de kombineras, talets rytm och melodi. Fonologisk förståelse kan gälla förmågan att skilja mellan olika språkljud eller att dela upp ett ords ljuddelar.

Ordförståelse och ordproduktion, semantik

Gäller ordets betydelse och framplockning av ord. Semantisk förståelse innebär bland annat att kunna koppla en viss sträng av språkljud till en bestämd betydelse och att känna igen ord och relatera till överordnade begrepp.

Språkförståelse och språkproduktion på satsnivå, grammatik

Gäller ordböjning, småord och satsbyggnad. Grammatisk förståelse är att kunna tolka svåra meningar, till exempel satser med omvänd ordföljd eller bisatser.

Situationsanpassad språkförmåga, pragmatik

Den pragmatiska språkförmågan handlar om att kunna anpassa sin språkanvändning till situationen. Till exempel genom att hålla en röd tråd när man berättar, att växla repliker på ett smidigt sätt, att ge lagom mycket information, att kunna forma en serie yttranden till en sammanhängande enhet och att förstå det underförstådda i språket. Här ingår även blickbeteende, gester och mimik.

Språkligt arbetsminne

Även tillräckligt språkligt arbetsminne är sannolikt en kritisk faktor för språkinlärning, det vill säga förmåga att i stunden hinna behålla och bearbeta den språkliga information man hör.

Texten är tagen från:
www.spsm.se/sv/Stod-i-skolan/Funktionsnedsattningar/Sprakstorning/